Trekking i Langtang
12 mil pa 10 timmar..
Det ar den fruktade bussresan vi har framfor oss.
Den gar fran Kathmandu till Shyabrubensi dar vi ska starta var trekk.
Bussen proppas full redan i Kathmandu. Vara vaskor kastas upp pa taket och dar satter sig aven ett 10-tal resenarer.
Under nastan hela den 10 timmar langa bussresan spelas valdigt hog nepalesisk musik. Det kanns som att samma lat spelas pa repeat i 10 timmar.
Ett speciellt minne har vi fran bussresan:
Bussen blir tvungen att stanna for att nagot star i vagen. Vad ar det som star i vagen?
Jo, det ar en gravskopa.
Vad gor gravskopan?
Jo, den haller pa att bygga vagen vi ska aka pa.
Bussen vantar i fem minuter, gravskopan flyttar lite grus sen flyttar den pa sig och vi far aka forbi.
Nog om bussresan.
Vi kommer fram, ater och gar och lagger oss tidigt.
Dagen efter borjar vi trekkingen.
Malet for forsta dagen ar Lama Hotel som ligger pa ca 2400 m hojd vilket innebar en stigning pa 1000m fran var startpunk. Det skulle ta ungefar 6 timmar enligt var guidebok.... Det tog 10.
Forsta dagen gick vi mest i skog men man skymtar hela tiden bergstopparna i fjarran.
Trotta och morbultna kommer vi fram till Lama Hotel. Solen har gatt ner och det borjar bli riktigt kallt. Vi hittar ett hostel med en varmekammin i sitt sallskapsrum vilket lockar oss. Sovrummen ar dock kalla och ganska sa elandiga.
Buss-helvetet.
Timo, Wide, Johan, Erik, Linus, Oliver och Albin.
Go tant som serverade lunch.
Vandringen pa dag tva var inte lika lang som den forsta, men man borjade kanna av hojden och det blev lite svarare att andas. Albin fick lite hojdsjuka. Pa denna hojd var det farre trad och finare vyer. Under hela trekken passerar man nepaleser som bar pa hapnadsvackande tunga packningar. De har en speciell teknik for att bara: de lutar sig framat, har packningen pa ryggen kopplad till en rem som de spanner over pannan. Vilka nackmuskler de maste ha! Efter fyra-fem timmar kom vi fram till var by for natten, Langtang Village.
Dag tre var den kortaste, fran Langtang till Kyanjin Gompa, pa lite drygt 3800m. Verkligen fantastisk utsikt! Vi hittade ett "German bakery" dar vi at himla goda appelkakor och chokladkakor. Senare fick vi hora att trekkers brukar bli magsjuka av dem, men vi klarade oss!
Kyanjin Gompa.
Dag fyra. Planerna var satta till att bestiga en maktig bergstopp fjarran. Tva hjaltar i sallskapet, Albin och Erik, fick lamna aterbud pa grund av ihardig hojdsjuka. Trakigt. Annars var forhallandena for bestigningen perfekta, inte ett moln pa himlen, underbar temperatur, perfekt luftfuktighet, syrgastuberna var med och vi var supertaggade.
Det borjade sadar, det forsta vi gjorde var att borja ga pa fel stig. Om vi ska skylla detta pa den lokala nepalesen som visade oss denna stig, eller pa var godtrogenhet till just denna nepales lamnar vi till ett battre ode.
Tillslut, efter att ha virrat runt pa berget, hittade vi dock ratt och satte kurs mot toppen. Det tog tid, rktigt lang tid, med alla pauser som vi var tvugna att ta. Men det var vart det, sa manga ganger om. Kanslan av att vara uppe pa nastan 5 000 meters hojd ar obeskrivlig. Trots hard vind (manga mossor strok med), kande man sig som varldens storsta baws. Man agde varlden och vi stannade pa toppen lange och bara njot.
Efter att ha njutit och kant oss som kungar ett bra tag bestamde vi oss for att dra oss tillbaka, vilket gick fruktansvart mycket snabbare eftersom att vi hittade stigen som vi egentligen borde ha gatt pa hela tiden.
Val nere i metropolen igen avnjot vi en underbar lunch och bara hade det helt underbart.
Pa vagen tillbaks till Shyabrubensi (dar vi startade trekken) hande en valdigt rolig grej som vi maste beratta om.
Vi sitter och avnjuter en valbehovlig lunch da plotsligt en tupp hoppar upp pa bordet och borjar kackla. Tuppen flaxar rundor lite och lyckas valta ut Olivers cola. Alla borjar gapskratta.. forutom Oliver. "DET AR FAN INTE KUL NAGONSTANS!" utbrister han istallet.
Efter en go stunds skrattande satter vi oss till ro igen och borjar ata. Till och med Oliver verkar ha hamtat sig.
Da gar tuppen till attack igen. Hoppar upp i Olivers kna och borjar flaxa och kackla som aldrig forr. Oliver ger den en lavett i ren reflex och vi utbrister an en gang i skratt. Forutom Oliver da.. "NEJ DET VAR FAN DROPPEN" sager han vand till nepaleserna som om dem skulle forsta honom.
Detta gjorde bara saken annu roligare.
Nu i efterhand verkar Oliver ha bearbetat traumat och han kan nu skratta at situationen.
Fin stjarnhimmel!
Det ar den fruktade bussresan vi har framfor oss.
Den gar fran Kathmandu till Shyabrubensi dar vi ska starta var trekk.
Bussen proppas full redan i Kathmandu. Vara vaskor kastas upp pa taket och dar satter sig aven ett 10-tal resenarer.
Under nastan hela den 10 timmar langa bussresan spelas valdigt hog nepalesisk musik. Det kanns som att samma lat spelas pa repeat i 10 timmar.
Ett speciellt minne har vi fran bussresan:
Bussen blir tvungen att stanna for att nagot star i vagen. Vad ar det som star i vagen?
Jo, det ar en gravskopa.
Vad gor gravskopan?
Jo, den haller pa att bygga vagen vi ska aka pa.
Bussen vantar i fem minuter, gravskopan flyttar lite grus sen flyttar den pa sig och vi far aka forbi.
Nog om bussresan.
Vi kommer fram, ater och gar och lagger oss tidigt.
Dagen efter borjar vi trekkingen.
Malet for forsta dagen ar Lama Hotel som ligger pa ca 2400 m hojd vilket innebar en stigning pa 1000m fran var startpunk. Det skulle ta ungefar 6 timmar enligt var guidebok.... Det tog 10.
Forsta dagen gick vi mest i skog men man skymtar hela tiden bergstopparna i fjarran.
Trotta och morbultna kommer vi fram till Lama Hotel. Solen har gatt ner och det borjar bli riktigt kallt. Vi hittar ett hostel med en varmekammin i sitt sallskapsrum vilket lockar oss. Sovrummen ar dock kalla och ganska sa elandiga.
Buss-helvetet.
Timo, Wide, Johan, Erik, Linus, Oliver och Albin.
Go tant som serverade lunch.
Vandringen pa dag tva var inte lika lang som den forsta, men man borjade kanna av hojden och det blev lite svarare att andas. Albin fick lite hojdsjuka. Pa denna hojd var det farre trad och finare vyer. Under hela trekken passerar man nepaleser som bar pa hapnadsvackande tunga packningar. De har en speciell teknik for att bara: de lutar sig framat, har packningen pa ryggen kopplad till en rem som de spanner over pannan. Vilka nackmuskler de maste ha! Efter fyra-fem timmar kom vi fram till var by for natten, Langtang Village.
Dag tre var den kortaste, fran Langtang till Kyanjin Gompa, pa lite drygt 3800m. Verkligen fantastisk utsikt! Vi hittade ett "German bakery" dar vi at himla goda appelkakor och chokladkakor. Senare fick vi hora att trekkers brukar bli magsjuka av dem, men vi klarade oss!
Kyanjin Gompa.
Dag fyra. Planerna var satta till att bestiga en maktig bergstopp fjarran. Tva hjaltar i sallskapet, Albin och Erik, fick lamna aterbud pa grund av ihardig hojdsjuka. Trakigt. Annars var forhallandena for bestigningen perfekta, inte ett moln pa himlen, underbar temperatur, perfekt luftfuktighet, syrgastuberna var med och vi var supertaggade.
Det borjade sadar, det forsta vi gjorde var att borja ga pa fel stig. Om vi ska skylla detta pa den lokala nepalesen som visade oss denna stig, eller pa var godtrogenhet till just denna nepales lamnar vi till ett battre ode.
Tillslut, efter att ha virrat runt pa berget, hittade vi dock ratt och satte kurs mot toppen. Det tog tid, rktigt lang tid, med alla pauser som vi var tvugna att ta. Men det var vart det, sa manga ganger om. Kanslan av att vara uppe pa nastan 5 000 meters hojd ar obeskrivlig. Trots hard vind (manga mossor strok med), kande man sig som varldens storsta baws. Man agde varlden och vi stannade pa toppen lange och bara njot.
Efter att ha njutit och kant oss som kungar ett bra tag bestamde vi oss for att dra oss tillbaka, vilket gick fruktansvart mycket snabbare eftersom att vi hittade stigen som vi egentligen borde ha gatt pa hela tiden.
Val nere i metropolen igen avnjot vi en underbar lunch och bara hade det helt underbart.
Pa vagen tillbaks till Shyabrubensi (dar vi startade trekken) hande en valdigt rolig grej som vi maste beratta om.
Vi sitter och avnjuter en valbehovlig lunch da plotsligt en tupp hoppar upp pa bordet och borjar kackla. Tuppen flaxar rundor lite och lyckas valta ut Olivers cola. Alla borjar gapskratta.. forutom Oliver. "DET AR FAN INTE KUL NAGONSTANS!" utbrister han istallet.
Efter en go stunds skrattande satter vi oss till ro igen och borjar ata. Till och med Oliver verkar ha hamtat sig.
Da gar tuppen till attack igen. Hoppar upp i Olivers kna och borjar flaxa och kackla som aldrig forr. Oliver ger den en lavett i ren reflex och vi utbrister an en gang i skratt. Forutom Oliver da.. "NEJ DET VAR FAN DROPPEN" sager han vand till nepaleserna som om dem skulle forsta honom.
Detta gjorde bara saken annu roligare.
Nu i efterhand verkar Oliver ha bearbetat traumat och han kan nu skratta at situationen.
Fin stjarnhimmel!
Kommentarer
Postat av: Erik R
Fina bilder! Roligt att höra och läsa från er resa och att ni fått upp en blogg! Jag ser fram emot att följa den! Tråkigt att höra att några av er fick höjdsjuka, jag hoppas ni mår bättre och har hälsan med er allihopa. Ha en fortsatt lycklig resa!
Postat av: Erik R
Fina bilder! Roligt att höra och läsa från er resa och att ni fått upp en blogg! Jag ser fram emot att följa den! Tråkigt att höra att några av er fick höjdsjuka, jag hoppas ni mår bättre och har hälsan med er allihopa. Ha en fortsatt lycklig resa!
Postat av: Norrby
Ser jävligt gott ut. Linus blick på hängbron är något man inte skojar bort!
Trackback
