Oliver & Ganget
Kambodja
Angkor Wat vid soluppgang. Vi var tvungna att ga upp kl 05 for att hinna hit i tid, vilket sog eftersom vi egentligen ville festa kvallen innan. Men det var sjukt fint!
Vi var allt annat an ensamma pa plats. Proffsfotografer, semi-proffs och glada amatorer med iPhone-kameror trangdes framfor sjon for att lyckas ta den perfekta bilden. En medelalders kvinna svor hogljutt pa franska at ett gang japaner som blockerade hennes synvinkel med sina enorma objektiv.
Munkarnas perfekt klippta fotbollsplan. Har lirade vi en hel del. Sjuka djupledspassningar.
Linus och Johan hade ett romantic moment tillsammans i Angkor Wat. (Det finns fler bilder i vart arkiv!)
Johan Hubert Norrby, Linus Marcus Classon, Johan Anders Rodhe och Gustav Oliver Sune Fyrner (foto: Carl Albin Arvidsson).
I denna lyxiga biosalong i Sihanoukville spenderade vi manga bakisfyllda eftermiddagar. For tre dollar fick vi valja bland ca 4000 filmer som var fruktansvart illegalt nedladdade av en medelalders australiensare som hade emigrerat till Kambodja.
Sa har hittade vi Johan nar vi kom hem efter en fartfylld natt. Det var definitivt inte vatten i den vattenflaskan.
En hyllning till Johan Valentino Norrby som kampade sig over Kinas granser for att halsa pa oss! Vi motte upp honom i Kambodjas huvudstad, Phnom Penh dar vi spenderade ett par dagar tillsammans. Johan Zackarias Norrby hade i forvag bokat ett stajlat hostel at oss som heter Mad Monkey. Trevligt. Denna individ hade vunnit ett stipendium pa 3000 kronor tack vare hans flit och kampaglod nar han laste mandarin i Kina. Grattis Johan Knut Norrby! (En annan tjej vann 25 000 kr.) Stipendiet gjorde att han kunde lyxa till det med efterratter efter varje maltid, vilket gjorde oss grona av avund.
Killen gillar att duscha.
Vi tackar for tva fina veckor tillsammans Johan Olof Norrby!
Chillin' With Charlie: 2 veckor i Vietnam
Vi anlande i Vietnams huvudstad pa formiddagen pa dan fore dopparedan. Ha Noi ar en stad med mycket folk och formodligen fler mopeder an nagon annan stad i varlden. Det var svart att korsa stora gator da vietnameser tar stopplikten vid overgangsstallen med en gigantiskt stor nypa salt. Pa julafton lyxade vi till det med lite jul-spa. Innan dess hade vi salgit till pa stort och lyxat till det med nagra ackliga julpizzor och nagra iskalla julduschar. Na val, spa-upplevelsen var valdigt trevlig! Forst fick vi ta av oss kladerna och satta pa ett par lite halvt genomskinliga kalsonger/trosor.
Sjukt nojda grabbar.
Sa har sag de ut.
Sen var det dags for angbastu! Efter ca 20 minuter var det tankt att vi skulle bada jacuzzi men den hade gatt sonder!!!!!!111 Vi gick direkt till full body massage istallet. Fyra unga vietnamesiska tjejer dok upp for att utfora det arofyllda jobbet. De var nog inte sa vana vid att massera valtranade, valutrustade, hunkiga unga snygga killar istallet for medelalders kvinnor, for de borjade skratta hysteriskt i ungefar en kvart, utan paus, innan de kunde satta igang pa allvar. Efter kanske tva timmar var vi masserade fran topp till ta och ansiktspeelade till dods. Tyvarr ingen happy ending.
Sjukt nojda grabbar.
Pa vart hotell hade de slagit pa stort och arrangerat en julfest! Vid 20-21-tiden stack vi ner for att kolla laget. Dar satt kanske 10 pers, alla spiknyktra utom vietnamesen som hade ordnat festen, han var svinfull (och ovanligt karleksfull.) Vi stack vidare till en fin fransk restaurang dar vi hade bokat bord. Linus, Johan och Oliver bestamde sig for en set menu med fyra vietnamesiska ratter. Albin var sugen pa fransk mat och bestallde forratt, huvudratt och efterratt. Nar forratterna kom fick han en kalldusch: hans forratt var mikroskopisk! De hade lagt en sked mitt pa en tallrik och placerat en pytteliten bit av en rullad pannkaka med fyllning pa skeden. Alla (framfor allt Linus, han var sa rod i huvudet att man hade kunnat tro att han var en tomat! xD) kampade hart for att halla masken fram tills servitrisen hade gatt ivag. Albin hade lattare att halla sig for skratt da han hade lagt 150 000 dong (50 kr) pa en forratt som man kunde sluka pa 1,3 sekunder.
Nasta stopp i Vietnam var Ha Long Bay. Ha Long Bay ar med pa UNESCO:s varldsarvslista for det ar kanske det coolaste stallet som finns. Flera tusen limestone-klippor skjuter upp ur vattnet, det paminner lite om naturen i Avatar. Vi akte ut med Ha Long Party Cruise som ags av Quan, vietnams langsta och hunkigaste man! Snubben var 3 meter lang och valdigt stilig och valtalig. Vi foll alla pladask for honom. Tyvarr hade Quan valdigt otur under var kryssning; forst sjonk en av hans batar, sen blev hans iPad stulen av en gammal hollandsk gubbe. Stackars Quan. Quan larde oss att laga vietnamesiska spring rolls, sen visade han oss en grotta som heter Amazing Cave som var helt amazing. Tack Quan.
Var bat!
Under de foljande dagarna insag vi hur ruskigt stort Vietnam faktiskt ar. Vi hade bara tva veckor pa oss att ta oss igenom landet, vilket gav oss 2-3 dagar pa varje plats innan vi skulle vidare. Forsta resan fran Ha Noi till Hoi An tog 18 timmar, vi dog alla lite inombords pa den resan. Speciellt tysken som hade oturen att hamna framfor Oliver och Linus fotter som spred en kallarunken odor i 18 timmar. Hoi An var en superfin liten stad, med manga gamla hus bevarade och ett strikt forbud mot bilar och mopeder. Vi hyrde cyklar och drack resans billigaste ol hittills, 4000 dong for ett glas (1,3 kr!!!!!!)
Nyar narmade sig med stormsteg och vi skyndade vidare mot Nha Trang, Vietnams enda riktiga festort. Har stotte vi pa en skojfrisk amerikansk festprisse fodd 1986 som vi hangde med pa kvallarna. Linus och Oliver gick aningen for langt pa nyarsafton och blev utslapade fran klubben i kragarna efter att hejvilt ha kastat is pa folk omkring sig. Johan var helt "oskyldig" men fick aka ut han med! Linus ville sta och dansa pa en stol, men det ville inte stolen som brakade ihop som ett korthus.
Oliver tog for lite mycket brun utan sol.
Nar bakfyllan antligen hade lagt sig den 3:e januari akte vi vidare med annu en forbannad buss till Mui Ne i sodra Vietnam. Mui Ne ar ett vindsurfing- och kiteboardparadis, man blev sjukt sugen pa att prova nar man tittade pa fran strandkanten. Tyvarr kostade kiteboarding 600 dollar (420 000 svenska pengar!!) for 12 timmar...
Kiteboarding!
Sista stopp i Vietnam blev Saigon a.k.a. Ho Chi Minh City. Saigon var extremt chill, stort, fartfyllt och backpacker-vanligt. Vi turistade till det ordentligt och gick pa museer, War Remnants Museum som handlade om vietnamkriget (nej, allvar?) och Traditional Medicine Museum dar vi fick lara oss lite om traditionell osterlandsk medicin. Vi passade pa att ga pa bio ocksa! Oliver, den actionalskande token, ville extremt fruktansvart jattegarna se Mission Impossible 47 och han var helt installd pa att det var just denna film som vi skulle se. Nar han insag att det inte alls skulle bli sa, da de andra tokstallarna inte alls ville se den filmen, ville han bara sjunka under jorden. Nar man sag besvikelsen i hans ogon visste man inte riktigt var man skulle ta vagen. Istallet sag vi My Week With Marilyn. Biljettforsaljaren hanade oss for att vi skulle se en "romantic girl movie" (Oliver stamde in), men i slutandan var det trots allt ett riktigt javla bra slut pa Vietnam!
Saigon.
Jankarnas tanks under Vietnam-kriget.
Johan och Oliver far prova en urgammal vietnamesisk ritual.
White trash of the day
PART I
PART II
Thailand: Koh Phangan
Efter Nepal var vi alla fyra valdigt sugna pa sol och bad (feeeezt :PPP). Vi sag darfor valdigt mycket fram emot att komma till Thailand. Vart sikte var installt pa Full Moon Party...
Det ar en jattestorfest pa en o som heter Koh Phangan. Folk (for det mesta tribaltatuerade douchebags) fran hela varlden tar sig till denna strand for att supa sig fulla och nypa tjejer i rumpan.
Vi andra var skeptiska men det var en kultur som Oliver verkligen omfamnade.
Det blev en ratt konstig kvall for oss alla men vi hade valdigt roligt.
Tva dagar senare beger vi oss till Koh Phi Phi, som ar en o pa andra sidan Thailand.
Det kandes ganska konstigt att komma hit efter att ha varit i Nepal. Det finns fler vasterlanningar an Thailandare och de flesta av vasterlanningarna ar svenskar. Pa vart hostel hade dem t.o.m bilder pa kungafamiljen pa dorren. Exotiskt....
En dag tog vi en dagsutflyckt med bat runt Phi Phi och aven dess systeroar. Pa turen fick vi snorkla och se massvis med fina fiskar, vi fick se apor och vi fick aven komma till Maya beach vilket ar stranden dar filmen The Beach inspelades. Vi blev alla dock riktigt besvikna att vi inte fick se Leonardo Dicaprio doda hajar med spjut...
Det ar en jattestorfest pa en o som heter Koh Phangan. Folk (for det mesta tribaltatuerade douchebags) fran hela varlden tar sig till denna strand for att supa sig fulla och nypa tjejer i rumpan.
Vi andra var skeptiska men det var en kultur som Oliver verkligen omfamnade.
Det blev en ratt konstig kvall for oss alla men vi hade valdigt roligt.
Tva dagar senare beger vi oss till Koh Phi Phi, som ar en o pa andra sidan Thailand.
Det kandes ganska konstigt att komma hit efter att ha varit i Nepal. Det finns fler vasterlanningar an Thailandare och de flesta av vasterlanningarna ar svenskar. Pa vart hostel hade dem t.o.m bilder pa kungafamiljen pa dorren. Exotiskt....
En dag tog vi en dagsutflyckt med bat runt Phi Phi och aven dess systeroar. Pa turen fick vi snorkla och se massvis med fina fiskar, vi fick se apor och vi fick aven komma till Maya beach vilket ar stranden dar filmen The Beach inspelades. Vi blev alla dock riktigt besvikna att vi inte fick se Leonardo Dicaprio doda hajar med spjut...
Longtail-bat ut till Maya Beach for lite snorkling!
Man kunde kanna lukten av weed valdigt ofta pa on. Albins forklaring var att klattrare ofta roker pa for att lugna nerverna innan dem klattrar. Hippiesport.....
Det var inte bara Albin som var sugen pa klattring, vi andra grabbar ville ju inte bara lugna nerverna...
Sista dagen gav vi oss ut pa nagot som heter Deep Water Soloing. Vilket gar ut pa att man klattrar utan rep ovanfor vatten, sa om man trillar sa faller man ner i vattnet. Det var riktigt roligt, men ocksa valdigt laskigt. Vi kom som hogst upp pa 10 meter. Nar man val var uppe sa var enda vagen ner att hoppa.
Efter nagon timmes klattring sa var det dags for grillmiddag pa stranden.
Direkt efter detta sa var det dags att ge sig vidare. Denna gangen till Bangkok. Vart flyg gick fran Krabi som inte var sa langt darifran men vi var tvugna att sova en natt i Ao Nang.
Lite svart med balansen.
Dagen efter traffade vi Timo, Wide och Erik igen vilket var valdigt trevligt. Det blev ett par bra dagar och natter tillsammans.
Phi Phi bestar till storre delen av ungdomar som kommit dit for att festa. Vilket vi basically ocksa hade gjort.
Efter nagra dagar blev man dock valdigt sliten, och man trottnade eftersom man gjorde typ samma sak varje dag. Vi traffade en skon snubbe fran Norrkoping ena kvallen som gick under namnet Jerry. Pa grund av hans skojiga dialekt tvingade vi honom att dra denna replik om och om igen: http://www.youtube.com/watch?v=tMrCYJz9IL0
Vi bestamde oss da for att ta oss till Railay.
Railay ar Thailands hippieparadis. Stallet ar valdigt kant over hela varlden for dess klattring. Klattraren Albin 'Mr Bredrygg' Arvidsson var nog mest taggad av oss. Forutom klattring sa paddlade vi kajaker i nagra timmar, sjukt trevligt!
Phi Phi bestar till storre delen av ungdomar som kommit dit for att festa. Vilket vi basically ocksa hade gjort.
Efter nagra dagar blev man dock valdigt sliten, och man trottnade eftersom man gjorde typ samma sak varje dag. Vi traffade en skon snubbe fran Norrkoping ena kvallen som gick under namnet Jerry. Pa grund av hans skojiga dialekt tvingade vi honom att dra denna replik om och om igen: http://www.youtube.com/watch?v=tMrCYJz9IL0
Vi bestamde oss da for att ta oss till Railay.
Railay ar Thailands hippieparadis. Stallet ar valdigt kant over hela varlden for dess klattring. Klattraren Albin 'Mr Bredrygg' Arvidsson var nog mest taggad av oss. Forutom klattring sa paddlade vi kajaker i nagra timmar, sjukt trevligt!
Ao Nang Tower
Man kunde kanna lukten av weed valdigt ofta pa on. Albins forklaring var att klattrare ofta roker pa for att lugna nerverna innan dem klattrar. Hippiesport.....
Det var inte bara Albin som var sugen pa klattring, vi andra grabbar ville ju inte bara lugna nerverna...
Sista dagen gav vi oss ut pa nagot som heter Deep Water Soloing. Vilket gar ut pa att man klattrar utan rep ovanfor vatten, sa om man trillar sa faller man ner i vattnet. Det var riktigt roligt, men ocksa valdigt laskigt. Vi kom som hogst upp pa 10 meter. Nar man val var uppe sa var enda vagen ner att hoppa.
Oliver greppar sten som han greppar damer.
Efter nagon timmes klattring sa var det dags for grillmiddag pa stranden.
Direkt efter detta sa var det dags att ge sig vidare. Denna gangen till Bangkok. Vart flyg gick fran Krabi som inte var sa langt darifran men vi var tvugna att sova en natt i Ao Nang.
"Albin sover inte med oppna ogon"
Tre jordnara grabbar njuter av solnedgangen.
Trekking i Langtang
12 mil pa 10 timmar..
Det ar den fruktade bussresan vi har framfor oss.
Den gar fran Kathmandu till Shyabrubensi dar vi ska starta var trekk.
Bussen proppas full redan i Kathmandu. Vara vaskor kastas upp pa taket och dar satter sig aven ett 10-tal resenarer.
Under nastan hela den 10 timmar langa bussresan spelas valdigt hog nepalesisk musik. Det kanns som att samma lat spelas pa repeat i 10 timmar.
Ett speciellt minne har vi fran bussresan:
Bussen blir tvungen att stanna for att nagot star i vagen. Vad ar det som star i vagen?
Jo, det ar en gravskopa.
Vad gor gravskopan?
Jo, den haller pa att bygga vagen vi ska aka pa.
Bussen vantar i fem minuter, gravskopan flyttar lite grus sen flyttar den pa sig och vi far aka forbi.
Nog om bussresan.
Vi kommer fram, ater och gar och lagger oss tidigt.
Dagen efter borjar vi trekkingen.
Malet for forsta dagen ar Lama Hotel som ligger pa ca 2400 m hojd vilket innebar en stigning pa 1000m fran var startpunk. Det skulle ta ungefar 6 timmar enligt var guidebok.... Det tog 10.
Forsta dagen gick vi mest i skog men man skymtar hela tiden bergstopparna i fjarran.
Trotta och morbultna kommer vi fram till Lama Hotel. Solen har gatt ner och det borjar bli riktigt kallt. Vi hittar ett hostel med en varmekammin i sitt sallskapsrum vilket lockar oss. Sovrummen ar dock kalla och ganska sa elandiga.
Buss-helvetet.
Timo, Wide, Johan, Erik, Linus, Oliver och Albin.
Go tant som serverade lunch.
Vandringen pa dag tva var inte lika lang som den forsta, men man borjade kanna av hojden och det blev lite svarare att andas. Albin fick lite hojdsjuka. Pa denna hojd var det farre trad och finare vyer. Under hela trekken passerar man nepaleser som bar pa hapnadsvackande tunga packningar. De har en speciell teknik for att bara: de lutar sig framat, har packningen pa ryggen kopplad till en rem som de spanner over pannan. Vilka nackmuskler de maste ha! Efter fyra-fem timmar kom vi fram till var by for natten, Langtang Village.
Dag tre var den kortaste, fran Langtang till Kyanjin Gompa, pa lite drygt 3800m. Verkligen fantastisk utsikt! Vi hittade ett "German bakery" dar vi at himla goda appelkakor och chokladkakor. Senare fick vi hora att trekkers brukar bli magsjuka av dem, men vi klarade oss!
Kyanjin Gompa.
Dag fyra. Planerna var satta till att bestiga en maktig bergstopp fjarran. Tva hjaltar i sallskapet, Albin och Erik, fick lamna aterbud pa grund av ihardig hojdsjuka. Trakigt. Annars var forhallandena for bestigningen perfekta, inte ett moln pa himlen, underbar temperatur, perfekt luftfuktighet, syrgastuberna var med och vi var supertaggade.
Det borjade sadar, det forsta vi gjorde var att borja ga pa fel stig. Om vi ska skylla detta pa den lokala nepalesen som visade oss denna stig, eller pa var godtrogenhet till just denna nepales lamnar vi till ett battre ode.
Tillslut, efter att ha virrat runt pa berget, hittade vi dock ratt och satte kurs mot toppen. Det tog tid, rktigt lang tid, med alla pauser som vi var tvugna att ta. Men det var vart det, sa manga ganger om. Kanslan av att vara uppe pa nastan 5 000 meters hojd ar obeskrivlig. Trots hard vind (manga mossor strok med), kande man sig som varldens storsta baws. Man agde varlden och vi stannade pa toppen lange och bara njot.
Efter att ha njutit och kant oss som kungar ett bra tag bestamde vi oss for att dra oss tillbaka, vilket gick fruktansvart mycket snabbare eftersom att vi hittade stigen som vi egentligen borde ha gatt pa hela tiden.
Val nere i metropolen igen avnjot vi en underbar lunch och bara hade det helt underbart.
Pa vagen tillbaks till Shyabrubensi (dar vi startade trekken) hande en valdigt rolig grej som vi maste beratta om.
Vi sitter och avnjuter en valbehovlig lunch da plotsligt en tupp hoppar upp pa bordet och borjar kackla. Tuppen flaxar rundor lite och lyckas valta ut Olivers cola. Alla borjar gapskratta.. forutom Oliver. "DET AR FAN INTE KUL NAGONSTANS!" utbrister han istallet.
Efter en go stunds skrattande satter vi oss till ro igen och borjar ata. Till och med Oliver verkar ha hamtat sig.
Da gar tuppen till attack igen. Hoppar upp i Olivers kna och borjar flaxa och kackla som aldrig forr. Oliver ger den en lavett i ren reflex och vi utbrister an en gang i skratt. Forutom Oliver da.. "NEJ DET VAR FAN DROPPEN" sager han vand till nepaleserna som om dem skulle forsta honom.
Detta gjorde bara saken annu roligare.
Nu i efterhand verkar Oliver ha bearbetat traumat och han kan nu skratta at situationen.
Fin stjarnhimmel!
Det ar den fruktade bussresan vi har framfor oss.
Den gar fran Kathmandu till Shyabrubensi dar vi ska starta var trekk.
Bussen proppas full redan i Kathmandu. Vara vaskor kastas upp pa taket och dar satter sig aven ett 10-tal resenarer.
Under nastan hela den 10 timmar langa bussresan spelas valdigt hog nepalesisk musik. Det kanns som att samma lat spelas pa repeat i 10 timmar.
Ett speciellt minne har vi fran bussresan:
Bussen blir tvungen att stanna for att nagot star i vagen. Vad ar det som star i vagen?
Jo, det ar en gravskopa.
Vad gor gravskopan?
Jo, den haller pa att bygga vagen vi ska aka pa.
Bussen vantar i fem minuter, gravskopan flyttar lite grus sen flyttar den pa sig och vi far aka forbi.
Nog om bussresan.
Vi kommer fram, ater och gar och lagger oss tidigt.
Dagen efter borjar vi trekkingen.
Malet for forsta dagen ar Lama Hotel som ligger pa ca 2400 m hojd vilket innebar en stigning pa 1000m fran var startpunk. Det skulle ta ungefar 6 timmar enligt var guidebok.... Det tog 10.
Forsta dagen gick vi mest i skog men man skymtar hela tiden bergstopparna i fjarran.
Trotta och morbultna kommer vi fram till Lama Hotel. Solen har gatt ner och det borjar bli riktigt kallt. Vi hittar ett hostel med en varmekammin i sitt sallskapsrum vilket lockar oss. Sovrummen ar dock kalla och ganska sa elandiga.
Buss-helvetet.
Timo, Wide, Johan, Erik, Linus, Oliver och Albin.
Go tant som serverade lunch.
Vandringen pa dag tva var inte lika lang som den forsta, men man borjade kanna av hojden och det blev lite svarare att andas. Albin fick lite hojdsjuka. Pa denna hojd var det farre trad och finare vyer. Under hela trekken passerar man nepaleser som bar pa hapnadsvackande tunga packningar. De har en speciell teknik for att bara: de lutar sig framat, har packningen pa ryggen kopplad till en rem som de spanner over pannan. Vilka nackmuskler de maste ha! Efter fyra-fem timmar kom vi fram till var by for natten, Langtang Village.
Dag tre var den kortaste, fran Langtang till Kyanjin Gompa, pa lite drygt 3800m. Verkligen fantastisk utsikt! Vi hittade ett "German bakery" dar vi at himla goda appelkakor och chokladkakor. Senare fick vi hora att trekkers brukar bli magsjuka av dem, men vi klarade oss!
Kyanjin Gompa.
Dag fyra. Planerna var satta till att bestiga en maktig bergstopp fjarran. Tva hjaltar i sallskapet, Albin och Erik, fick lamna aterbud pa grund av ihardig hojdsjuka. Trakigt. Annars var forhallandena for bestigningen perfekta, inte ett moln pa himlen, underbar temperatur, perfekt luftfuktighet, syrgastuberna var med och vi var supertaggade.
Det borjade sadar, det forsta vi gjorde var att borja ga pa fel stig. Om vi ska skylla detta pa den lokala nepalesen som visade oss denna stig, eller pa var godtrogenhet till just denna nepales lamnar vi till ett battre ode.
Tillslut, efter att ha virrat runt pa berget, hittade vi dock ratt och satte kurs mot toppen. Det tog tid, rktigt lang tid, med alla pauser som vi var tvugna att ta. Men det var vart det, sa manga ganger om. Kanslan av att vara uppe pa nastan 5 000 meters hojd ar obeskrivlig. Trots hard vind (manga mossor strok med), kande man sig som varldens storsta baws. Man agde varlden och vi stannade pa toppen lange och bara njot.
Efter att ha njutit och kant oss som kungar ett bra tag bestamde vi oss for att dra oss tillbaka, vilket gick fruktansvart mycket snabbare eftersom att vi hittade stigen som vi egentligen borde ha gatt pa hela tiden.
Val nere i metropolen igen avnjot vi en underbar lunch och bara hade det helt underbart.
Pa vagen tillbaks till Shyabrubensi (dar vi startade trekken) hande en valdigt rolig grej som vi maste beratta om.
Vi sitter och avnjuter en valbehovlig lunch da plotsligt en tupp hoppar upp pa bordet och borjar kackla. Tuppen flaxar rundor lite och lyckas valta ut Olivers cola. Alla borjar gapskratta.. forutom Oliver. "DET AR FAN INTE KUL NAGONSTANS!" utbrister han istallet.
Efter en go stunds skrattande satter vi oss till ro igen och borjar ata. Till och med Oliver verkar ha hamtat sig.
Da gar tuppen till attack igen. Hoppar upp i Olivers kna och borjar flaxa och kackla som aldrig forr. Oliver ger den en lavett i ren reflex och vi utbrister an en gang i skratt. Forutom Oliver da.. "NEJ DET VAR FAN DROPPEN" sager han vand till nepaleserna som om dem skulle forsta honom.
Detta gjorde bara saken annu roligare.
Nu i efterhand verkar Oliver ha bearbetat traumat och han kan nu skratta at situationen.
Fin stjarnhimmel!
Nepal: Kathmandu
Aventyret borjar pa Kastrup. Linus pappa har precis slappt av oss vi ar i god tid pa flygplatsen. Vi har ca tva timmar att doda sa vi bestammer oss for att satta oss och ta en ol for att lugna nerverna och doda tid. Detta lyckas vi ratt bra med, vi tappar kontroll pa tiden och efter vad som kandes som bara ett litet tag hor vi i hogtalarna att det ar last call for vart flyg. Vi far springa till boardingen. Bra start!
Taggade killar pa Kastrup.
Resten av resan gar smidigt och bra. Vi anlander till Kathmandu efter 17h och klockan ar 2 pa dagen. Utanfor flygplatsen star massvis med taxichaufforer och rycker i en direkt. Vi tar taxi till vart hostel som vi bokat i forvag. Taxiresan tar oss igenom Kathmandu och vi alla ar overens om att staden ar betydligt sjaskigare an vi trott. Vart hostel ligger i en stadsdel som heter Thamel. Thamel sags vara 'backpackeromradet'. De flesta affarer i omradet saljer trekkingutrustning, men sa varst manga backpackers ser vi inte. Och de vi ser ar betydligt aldre an oss.
Vara forsta dagar i Kathmandu spenderar vi mest att forbereda oss infor trekkingen. Redan forsta dagen traffar vi pa tre kompisar fran Helsingborg. Timo, Wide och Erik. Vi bestammer oss for att trekka tillsammans. Vi sju hinner aven med en del turistande runt i staden tillsammans.
Centrala Kathmandu. Mopeder overallt!
Hostelet ar ganska frascht. Redan de forsta dagarna marker man av svennen i en. Ett exempel ar duschen pa hostelet som antingen ar iskall eller stekhet. 'Vafan! Kan det inte bara vara lagom' skriks det ut fran duschen.
Fortsattning foljer..
Taggade killar pa Kastrup.
Resten av resan gar smidigt och bra. Vi anlander till Kathmandu efter 17h och klockan ar 2 pa dagen. Utanfor flygplatsen star massvis med taxichaufforer och rycker i en direkt. Vi tar taxi till vart hostel som vi bokat i forvag. Taxiresan tar oss igenom Kathmandu och vi alla ar overens om att staden ar betydligt sjaskigare an vi trott. Vart hostel ligger i en stadsdel som heter Thamel. Thamel sags vara 'backpackeromradet'. De flesta affarer i omradet saljer trekkingutrustning, men sa varst manga backpackers ser vi inte. Och de vi ser ar betydligt aldre an oss.
Vara forsta dagar i Kathmandu spenderar vi mest att forbereda oss infor trekkingen. Redan forsta dagen traffar vi pa tre kompisar fran Helsingborg. Timo, Wide och Erik. Vi bestammer oss for att trekka tillsammans. Vi sju hinner aven med en del turistande runt i staden tillsammans.
Centrala Kathmandu. Mopeder overallt!
Hostelet ar ganska frascht. Redan de forsta dagarna marker man av svennen i en. Ett exempel ar duschen pa hostelet som antingen ar iskall eller stekhet. 'Vafan! Kan det inte bara vara lagom' skriks det ut fran duschen.
Fortsattning foljer..
