White trash of the day
PART I
PART II
Thailand: Koh Phangan
Efter Nepal var vi alla fyra valdigt sugna pa sol och bad (feeeezt :PPP). Vi sag darfor valdigt mycket fram emot att komma till Thailand. Vart sikte var installt pa Full Moon Party...
Det ar en jattestorfest pa en o som heter Koh Phangan. Folk (for det mesta tribaltatuerade douchebags) fran hela varlden tar sig till denna strand for att supa sig fulla och nypa tjejer i rumpan.
Vi andra var skeptiska men det var en kultur som Oliver verkligen omfamnade.
Det blev en ratt konstig kvall for oss alla men vi hade valdigt roligt.
Tva dagar senare beger vi oss till Koh Phi Phi, som ar en o pa andra sidan Thailand.
Det kandes ganska konstigt att komma hit efter att ha varit i Nepal. Det finns fler vasterlanningar an Thailandare och de flesta av vasterlanningarna ar svenskar. Pa vart hostel hade dem t.o.m bilder pa kungafamiljen pa dorren. Exotiskt....
En dag tog vi en dagsutflyckt med bat runt Phi Phi och aven dess systeroar. Pa turen fick vi snorkla och se massvis med fina fiskar, vi fick se apor och vi fick aven komma till Maya beach vilket ar stranden dar filmen The Beach inspelades. Vi blev alla dock riktigt besvikna att vi inte fick se Leonardo Dicaprio doda hajar med spjut...
Det ar en jattestorfest pa en o som heter Koh Phangan. Folk (for det mesta tribaltatuerade douchebags) fran hela varlden tar sig till denna strand for att supa sig fulla och nypa tjejer i rumpan.
Vi andra var skeptiska men det var en kultur som Oliver verkligen omfamnade.
Det blev en ratt konstig kvall for oss alla men vi hade valdigt roligt.
Tva dagar senare beger vi oss till Koh Phi Phi, som ar en o pa andra sidan Thailand.
Det kandes ganska konstigt att komma hit efter att ha varit i Nepal. Det finns fler vasterlanningar an Thailandare och de flesta av vasterlanningarna ar svenskar. Pa vart hostel hade dem t.o.m bilder pa kungafamiljen pa dorren. Exotiskt....
En dag tog vi en dagsutflyckt med bat runt Phi Phi och aven dess systeroar. Pa turen fick vi snorkla och se massvis med fina fiskar, vi fick se apor och vi fick aven komma till Maya beach vilket ar stranden dar filmen The Beach inspelades. Vi blev alla dock riktigt besvikna att vi inte fick se Leonardo Dicaprio doda hajar med spjut...
Longtail-bat ut till Maya Beach for lite snorkling!
Man kunde kanna lukten av weed valdigt ofta pa on. Albins forklaring var att klattrare ofta roker pa for att lugna nerverna innan dem klattrar. Hippiesport.....
Det var inte bara Albin som var sugen pa klattring, vi andra grabbar ville ju inte bara lugna nerverna...
Sista dagen gav vi oss ut pa nagot som heter Deep Water Soloing. Vilket gar ut pa att man klattrar utan rep ovanfor vatten, sa om man trillar sa faller man ner i vattnet. Det var riktigt roligt, men ocksa valdigt laskigt. Vi kom som hogst upp pa 10 meter. Nar man val var uppe sa var enda vagen ner att hoppa.
Efter nagon timmes klattring sa var det dags for grillmiddag pa stranden.
Direkt efter detta sa var det dags att ge sig vidare. Denna gangen till Bangkok. Vart flyg gick fran Krabi som inte var sa langt darifran men vi var tvugna att sova en natt i Ao Nang.
Lite svart med balansen.
Dagen efter traffade vi Timo, Wide och Erik igen vilket var valdigt trevligt. Det blev ett par bra dagar och natter tillsammans.
Phi Phi bestar till storre delen av ungdomar som kommit dit for att festa. Vilket vi basically ocksa hade gjort.
Efter nagra dagar blev man dock valdigt sliten, och man trottnade eftersom man gjorde typ samma sak varje dag. Vi traffade en skon snubbe fran Norrkoping ena kvallen som gick under namnet Jerry. Pa grund av hans skojiga dialekt tvingade vi honom att dra denna replik om och om igen: http://www.youtube.com/watch?v=tMrCYJz9IL0
Vi bestamde oss da for att ta oss till Railay.
Railay ar Thailands hippieparadis. Stallet ar valdigt kant over hela varlden for dess klattring. Klattraren Albin 'Mr Bredrygg' Arvidsson var nog mest taggad av oss. Forutom klattring sa paddlade vi kajaker i nagra timmar, sjukt trevligt!
Phi Phi bestar till storre delen av ungdomar som kommit dit for att festa. Vilket vi basically ocksa hade gjort.
Efter nagra dagar blev man dock valdigt sliten, och man trottnade eftersom man gjorde typ samma sak varje dag. Vi traffade en skon snubbe fran Norrkoping ena kvallen som gick under namnet Jerry. Pa grund av hans skojiga dialekt tvingade vi honom att dra denna replik om och om igen: http://www.youtube.com/watch?v=tMrCYJz9IL0
Vi bestamde oss da for att ta oss till Railay.
Railay ar Thailands hippieparadis. Stallet ar valdigt kant over hela varlden for dess klattring. Klattraren Albin 'Mr Bredrygg' Arvidsson var nog mest taggad av oss. Forutom klattring sa paddlade vi kajaker i nagra timmar, sjukt trevligt!
Ao Nang Tower
Man kunde kanna lukten av weed valdigt ofta pa on. Albins forklaring var att klattrare ofta roker pa for att lugna nerverna innan dem klattrar. Hippiesport.....
Det var inte bara Albin som var sugen pa klattring, vi andra grabbar ville ju inte bara lugna nerverna...
Sista dagen gav vi oss ut pa nagot som heter Deep Water Soloing. Vilket gar ut pa att man klattrar utan rep ovanfor vatten, sa om man trillar sa faller man ner i vattnet. Det var riktigt roligt, men ocksa valdigt laskigt. Vi kom som hogst upp pa 10 meter. Nar man val var uppe sa var enda vagen ner att hoppa.
Oliver greppar sten som han greppar damer.
Efter nagon timmes klattring sa var det dags for grillmiddag pa stranden.
Direkt efter detta sa var det dags att ge sig vidare. Denna gangen till Bangkok. Vart flyg gick fran Krabi som inte var sa langt darifran men vi var tvugna att sova en natt i Ao Nang.
"Albin sover inte med oppna ogon"
Tre jordnara grabbar njuter av solnedgangen.
Trekking i Langtang
12 mil pa 10 timmar..
Det ar den fruktade bussresan vi har framfor oss.
Den gar fran Kathmandu till Shyabrubensi dar vi ska starta var trekk.
Bussen proppas full redan i Kathmandu. Vara vaskor kastas upp pa taket och dar satter sig aven ett 10-tal resenarer.
Under nastan hela den 10 timmar langa bussresan spelas valdigt hog nepalesisk musik. Det kanns som att samma lat spelas pa repeat i 10 timmar.
Ett speciellt minne har vi fran bussresan:
Bussen blir tvungen att stanna for att nagot star i vagen. Vad ar det som star i vagen?
Jo, det ar en gravskopa.
Vad gor gravskopan?
Jo, den haller pa att bygga vagen vi ska aka pa.
Bussen vantar i fem minuter, gravskopan flyttar lite grus sen flyttar den pa sig och vi far aka forbi.
Nog om bussresan.
Vi kommer fram, ater och gar och lagger oss tidigt.
Dagen efter borjar vi trekkingen.
Malet for forsta dagen ar Lama Hotel som ligger pa ca 2400 m hojd vilket innebar en stigning pa 1000m fran var startpunk. Det skulle ta ungefar 6 timmar enligt var guidebok.... Det tog 10.
Forsta dagen gick vi mest i skog men man skymtar hela tiden bergstopparna i fjarran.
Trotta och morbultna kommer vi fram till Lama Hotel. Solen har gatt ner och det borjar bli riktigt kallt. Vi hittar ett hostel med en varmekammin i sitt sallskapsrum vilket lockar oss. Sovrummen ar dock kalla och ganska sa elandiga.
Buss-helvetet.
Timo, Wide, Johan, Erik, Linus, Oliver och Albin.
Go tant som serverade lunch.
Vandringen pa dag tva var inte lika lang som den forsta, men man borjade kanna av hojden och det blev lite svarare att andas. Albin fick lite hojdsjuka. Pa denna hojd var det farre trad och finare vyer. Under hela trekken passerar man nepaleser som bar pa hapnadsvackande tunga packningar. De har en speciell teknik for att bara: de lutar sig framat, har packningen pa ryggen kopplad till en rem som de spanner over pannan. Vilka nackmuskler de maste ha! Efter fyra-fem timmar kom vi fram till var by for natten, Langtang Village.
Dag tre var den kortaste, fran Langtang till Kyanjin Gompa, pa lite drygt 3800m. Verkligen fantastisk utsikt! Vi hittade ett "German bakery" dar vi at himla goda appelkakor och chokladkakor. Senare fick vi hora att trekkers brukar bli magsjuka av dem, men vi klarade oss!
Kyanjin Gompa.
Dag fyra. Planerna var satta till att bestiga en maktig bergstopp fjarran. Tva hjaltar i sallskapet, Albin och Erik, fick lamna aterbud pa grund av ihardig hojdsjuka. Trakigt. Annars var forhallandena for bestigningen perfekta, inte ett moln pa himlen, underbar temperatur, perfekt luftfuktighet, syrgastuberna var med och vi var supertaggade.
Det borjade sadar, det forsta vi gjorde var att borja ga pa fel stig. Om vi ska skylla detta pa den lokala nepalesen som visade oss denna stig, eller pa var godtrogenhet till just denna nepales lamnar vi till ett battre ode.
Tillslut, efter att ha virrat runt pa berget, hittade vi dock ratt och satte kurs mot toppen. Det tog tid, rktigt lang tid, med alla pauser som vi var tvugna att ta. Men det var vart det, sa manga ganger om. Kanslan av att vara uppe pa nastan 5 000 meters hojd ar obeskrivlig. Trots hard vind (manga mossor strok med), kande man sig som varldens storsta baws. Man agde varlden och vi stannade pa toppen lange och bara njot.
Efter att ha njutit och kant oss som kungar ett bra tag bestamde vi oss for att dra oss tillbaka, vilket gick fruktansvart mycket snabbare eftersom att vi hittade stigen som vi egentligen borde ha gatt pa hela tiden.
Val nere i metropolen igen avnjot vi en underbar lunch och bara hade det helt underbart.
Pa vagen tillbaks till Shyabrubensi (dar vi startade trekken) hande en valdigt rolig grej som vi maste beratta om.
Vi sitter och avnjuter en valbehovlig lunch da plotsligt en tupp hoppar upp pa bordet och borjar kackla. Tuppen flaxar rundor lite och lyckas valta ut Olivers cola. Alla borjar gapskratta.. forutom Oliver. "DET AR FAN INTE KUL NAGONSTANS!" utbrister han istallet.
Efter en go stunds skrattande satter vi oss till ro igen och borjar ata. Till och med Oliver verkar ha hamtat sig.
Da gar tuppen till attack igen. Hoppar upp i Olivers kna och borjar flaxa och kackla som aldrig forr. Oliver ger den en lavett i ren reflex och vi utbrister an en gang i skratt. Forutom Oliver da.. "NEJ DET VAR FAN DROPPEN" sager han vand till nepaleserna som om dem skulle forsta honom.
Detta gjorde bara saken annu roligare.
Nu i efterhand verkar Oliver ha bearbetat traumat och han kan nu skratta at situationen.
Fin stjarnhimmel!
Det ar den fruktade bussresan vi har framfor oss.
Den gar fran Kathmandu till Shyabrubensi dar vi ska starta var trekk.
Bussen proppas full redan i Kathmandu. Vara vaskor kastas upp pa taket och dar satter sig aven ett 10-tal resenarer.
Under nastan hela den 10 timmar langa bussresan spelas valdigt hog nepalesisk musik. Det kanns som att samma lat spelas pa repeat i 10 timmar.
Ett speciellt minne har vi fran bussresan:
Bussen blir tvungen att stanna for att nagot star i vagen. Vad ar det som star i vagen?
Jo, det ar en gravskopa.
Vad gor gravskopan?
Jo, den haller pa att bygga vagen vi ska aka pa.
Bussen vantar i fem minuter, gravskopan flyttar lite grus sen flyttar den pa sig och vi far aka forbi.
Nog om bussresan.
Vi kommer fram, ater och gar och lagger oss tidigt.
Dagen efter borjar vi trekkingen.
Malet for forsta dagen ar Lama Hotel som ligger pa ca 2400 m hojd vilket innebar en stigning pa 1000m fran var startpunk. Det skulle ta ungefar 6 timmar enligt var guidebok.... Det tog 10.
Forsta dagen gick vi mest i skog men man skymtar hela tiden bergstopparna i fjarran.
Trotta och morbultna kommer vi fram till Lama Hotel. Solen har gatt ner och det borjar bli riktigt kallt. Vi hittar ett hostel med en varmekammin i sitt sallskapsrum vilket lockar oss. Sovrummen ar dock kalla och ganska sa elandiga.
Buss-helvetet.
Timo, Wide, Johan, Erik, Linus, Oliver och Albin.
Go tant som serverade lunch.
Vandringen pa dag tva var inte lika lang som den forsta, men man borjade kanna av hojden och det blev lite svarare att andas. Albin fick lite hojdsjuka. Pa denna hojd var det farre trad och finare vyer. Under hela trekken passerar man nepaleser som bar pa hapnadsvackande tunga packningar. De har en speciell teknik for att bara: de lutar sig framat, har packningen pa ryggen kopplad till en rem som de spanner over pannan. Vilka nackmuskler de maste ha! Efter fyra-fem timmar kom vi fram till var by for natten, Langtang Village.
Dag tre var den kortaste, fran Langtang till Kyanjin Gompa, pa lite drygt 3800m. Verkligen fantastisk utsikt! Vi hittade ett "German bakery" dar vi at himla goda appelkakor och chokladkakor. Senare fick vi hora att trekkers brukar bli magsjuka av dem, men vi klarade oss!
Kyanjin Gompa.
Dag fyra. Planerna var satta till att bestiga en maktig bergstopp fjarran. Tva hjaltar i sallskapet, Albin och Erik, fick lamna aterbud pa grund av ihardig hojdsjuka. Trakigt. Annars var forhallandena for bestigningen perfekta, inte ett moln pa himlen, underbar temperatur, perfekt luftfuktighet, syrgastuberna var med och vi var supertaggade.
Det borjade sadar, det forsta vi gjorde var att borja ga pa fel stig. Om vi ska skylla detta pa den lokala nepalesen som visade oss denna stig, eller pa var godtrogenhet till just denna nepales lamnar vi till ett battre ode.
Tillslut, efter att ha virrat runt pa berget, hittade vi dock ratt och satte kurs mot toppen. Det tog tid, rktigt lang tid, med alla pauser som vi var tvugna att ta. Men det var vart det, sa manga ganger om. Kanslan av att vara uppe pa nastan 5 000 meters hojd ar obeskrivlig. Trots hard vind (manga mossor strok med), kande man sig som varldens storsta baws. Man agde varlden och vi stannade pa toppen lange och bara njot.
Efter att ha njutit och kant oss som kungar ett bra tag bestamde vi oss for att dra oss tillbaka, vilket gick fruktansvart mycket snabbare eftersom att vi hittade stigen som vi egentligen borde ha gatt pa hela tiden.
Val nere i metropolen igen avnjot vi en underbar lunch och bara hade det helt underbart.
Pa vagen tillbaks till Shyabrubensi (dar vi startade trekken) hande en valdigt rolig grej som vi maste beratta om.
Vi sitter och avnjuter en valbehovlig lunch da plotsligt en tupp hoppar upp pa bordet och borjar kackla. Tuppen flaxar rundor lite och lyckas valta ut Olivers cola. Alla borjar gapskratta.. forutom Oliver. "DET AR FAN INTE KUL NAGONSTANS!" utbrister han istallet.
Efter en go stunds skrattande satter vi oss till ro igen och borjar ata. Till och med Oliver verkar ha hamtat sig.
Da gar tuppen till attack igen. Hoppar upp i Olivers kna och borjar flaxa och kackla som aldrig forr. Oliver ger den en lavett i ren reflex och vi utbrister an en gang i skratt. Forutom Oliver da.. "NEJ DET VAR FAN DROPPEN" sager han vand till nepaleserna som om dem skulle forsta honom.
Detta gjorde bara saken annu roligare.
Nu i efterhand verkar Oliver ha bearbetat traumat och han kan nu skratta at situationen.
Fin stjarnhimmel!
Nepal: Kathmandu
Aventyret borjar pa Kastrup. Linus pappa har precis slappt av oss vi ar i god tid pa flygplatsen. Vi har ca tva timmar att doda sa vi bestammer oss for att satta oss och ta en ol for att lugna nerverna och doda tid. Detta lyckas vi ratt bra med, vi tappar kontroll pa tiden och efter vad som kandes som bara ett litet tag hor vi i hogtalarna att det ar last call for vart flyg. Vi far springa till boardingen. Bra start!
Taggade killar pa Kastrup.
Resten av resan gar smidigt och bra. Vi anlander till Kathmandu efter 17h och klockan ar 2 pa dagen. Utanfor flygplatsen star massvis med taxichaufforer och rycker i en direkt. Vi tar taxi till vart hostel som vi bokat i forvag. Taxiresan tar oss igenom Kathmandu och vi alla ar overens om att staden ar betydligt sjaskigare an vi trott. Vart hostel ligger i en stadsdel som heter Thamel. Thamel sags vara 'backpackeromradet'. De flesta affarer i omradet saljer trekkingutrustning, men sa varst manga backpackers ser vi inte. Och de vi ser ar betydligt aldre an oss.
Vara forsta dagar i Kathmandu spenderar vi mest att forbereda oss infor trekkingen. Redan forsta dagen traffar vi pa tre kompisar fran Helsingborg. Timo, Wide och Erik. Vi bestammer oss for att trekka tillsammans. Vi sju hinner aven med en del turistande runt i staden tillsammans.
Centrala Kathmandu. Mopeder overallt!
Hostelet ar ganska frascht. Redan de forsta dagarna marker man av svennen i en. Ett exempel ar duschen pa hostelet som antingen ar iskall eller stekhet. 'Vafan! Kan det inte bara vara lagom' skriks det ut fran duschen.
Fortsattning foljer..
Taggade killar pa Kastrup.
Resten av resan gar smidigt och bra. Vi anlander till Kathmandu efter 17h och klockan ar 2 pa dagen. Utanfor flygplatsen star massvis med taxichaufforer och rycker i en direkt. Vi tar taxi till vart hostel som vi bokat i forvag. Taxiresan tar oss igenom Kathmandu och vi alla ar overens om att staden ar betydligt sjaskigare an vi trott. Vart hostel ligger i en stadsdel som heter Thamel. Thamel sags vara 'backpackeromradet'. De flesta affarer i omradet saljer trekkingutrustning, men sa varst manga backpackers ser vi inte. Och de vi ser ar betydligt aldre an oss.
Vara forsta dagar i Kathmandu spenderar vi mest att forbereda oss infor trekkingen. Redan forsta dagen traffar vi pa tre kompisar fran Helsingborg. Timo, Wide och Erik. Vi bestammer oss for att trekka tillsammans. Vi sju hinner aven med en del turistande runt i staden tillsammans.
Centrala Kathmandu. Mopeder overallt!
Hostelet ar ganska frascht. Redan de forsta dagarna marker man av svennen i en. Ett exempel ar duschen pa hostelet som antingen ar iskall eller stekhet. 'Vafan! Kan det inte bara vara lagom' skriks det ut fran duschen.
Fortsattning foljer..
